Något är väldigt fel när gäng drar fram och rånar andra människor.
Ännu mer fel blir det när det är barn som står för brotten.
Av alla de polisen tog var ingen över femton år och den yngsta, beväpnad med ett knogjärn, var nio år.
Nio år.
Då ska du börja i tredje klass om en månad.
Du går på lågstadiet, får inte se några grövre filmer och bör ha tydliga regler hemifrån om vad som gäller. Om vad som är rätt och fel.
De social myndigheterna kopplades in då alla räknas som barn.
Grattis.
Vad kommer hända nu?
Ingenting.
Föräldrarnas roll är oerhört viktig och det måste gå fram.
Om man har en nioåring som begår grova brott kan man inte kalla sig för förälder.
Det finns inget som kan förklara bort föräldrarnas dåliga föräldraskap.
Som jag ser det finns det vissa "förklaringar".
Jag har varit med om alla scenariorna men endast i det sistnämnda med ett så ungt barn.
Där hade inte pappan anlänt till Sverige och det äldsta barnet som då var cirka nio år bestämde i den familjen. Bestämde allt. Vad de skulle äta, vem som skulle göra vad och om de skulle till skolan.
Mamman hade ingenting att säga till om vilket blir väldigt absurt i Sverige.
Är man nio år och går runt med ett knogjärn ska man tvångsförflyttas till ett familjehem långt ut i den norrländska landsbygden. Långt bort där du kan bryta hela det felaktiga mönster som har infunnit sig. Någonstans där ingen vet vem du är och där du kan få hjälp att komma på rätt spår igen.
Någonstans där du inte kan bege dig bort.
Dina biologiska föräldrar har nämligen totalt misslyckats om du beter dig såhär.
Barn kan aldrig hjälpa att de finns till och Hjalmar Söderbergs uttryck lever i mitt minne:
Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill ha kontakt till vilket pris som helst.
Det barn som går ut med ett knogjärn när det är nio år vill bli sedd och älskad.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/unga-killar-bakom-ran-och-misshandel
Ännu mer fel blir det när det är barn som står för brotten.
Av alla de polisen tog var ingen över femton år och den yngsta, beväpnad med ett knogjärn, var nio år.
 |
| svt.se |
Nio år.
Då ska du börja i tredje klass om en månad.
Du går på lågstadiet, får inte se några grövre filmer och bör ha tydliga regler hemifrån om vad som gäller. Om vad som är rätt och fel.
De social myndigheterna kopplades in då alla räknas som barn.
Grattis.
Vad kommer hända nu?
Ingenting.
Föräldrarnas roll är oerhört viktig och det måste gå fram.
Om man har en nioåring som begår grova brott kan man inte kalla sig för förälder.
Det finns inget som kan förklara bort föräldrarnas dåliga föräldraskap.
Som jag ser det finns det vissa "förklaringar".
- De kan vara missbrukare vilket gör att de inte bryr sig.
- De har gett upp för ingen har hjälpt dem när de har sökt hjälp.
- De har en annan kultur som gör att om mannen inte är närvarande så är det den äldste sonen som tar kommando i familjen.
Jag har varit med om alla scenariorna men endast i det sistnämnda med ett så ungt barn.
Där hade inte pappan anlänt till Sverige och det äldsta barnet som då var cirka nio år bestämde i den familjen. Bestämde allt. Vad de skulle äta, vem som skulle göra vad och om de skulle till skolan.
Mamman hade ingenting att säga till om vilket blir väldigt absurt i Sverige.
Är man nio år och går runt med ett knogjärn ska man tvångsförflyttas till ett familjehem långt ut i den norrländska landsbygden. Långt bort där du kan bryta hela det felaktiga mönster som har infunnit sig. Någonstans där ingen vet vem du är och där du kan få hjälp att komma på rätt spår igen.
Någonstans där du inte kan bege dig bort.
Dina biologiska föräldrar har nämligen totalt misslyckats om du beter dig såhär.
Barn kan aldrig hjälpa att de finns till och Hjalmar Söderbergs uttryck lever i mitt minne:
Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill ha kontakt till vilket pris som helst.
Det barn som går ut med ett knogjärn när det är nio år vill bli sedd och älskad.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/unga-killar-bakom-ran-och-misshandel
