Ulf Brunnberg gjorde ett uttalande i veckan om att tjejer inte skulle vara brandmän. Förstod jag det rätt kom diskussionen från händelsen med den kvinnliga väktare som blev ihjälslagen av en intern. Jag förstår ärligt talat inte uppståndelsen. Jag förstår vad han menar.
Varför ska det vara lika för alla?
Jag har inget emot kvinnliga brandmän om de klarar testen in och de är samma som för männen. Det ska inte vara lättare test för att det är en kvinna som ska ha jobbet. Det finns kanske en anledning av det finns många kvinnliga barnskötare och många manliga brandmän!?
Det är samma med polistesten. För ett tag sedan såg jag två tjejer som gick ur en polisbil. De var en bra bit kortare än mig och jag är 173 centimeter. Deras längd är kanske inte det viktigaste men jag anser att det hjälper att ha storleken. Testerna till polisen är löjligt enkla.
Att skicka in en person på 160 cm ensam till en intern som sitter inne för grova brott är idiotiskt. Jag tycker inte att någon borde göra det jobbet själv och jag är rätt säker på att hade det varit en manlig väktare på 190 cm hade detta inte hänt. Jag förstår inte varför det är en big deal.
Alla passar inte till allt. Ska jag kräva att reglerna för att bli hjärtkirurg ska ändras för att jag inte klarar av dem som det är idag, men jag vill gärna bli det? Det går inte! Vem skulle vilja bli opererad av mig då? Det fungerar likadant med alla yrken. Det kanske inte ska vara ok att vara under en viss längd för att bli polis?
Det hade varit att sänka ett samhälle att börja sänka kraven istället för att öppet berätta att alla inte klarar allt. För några år sedan godkändes stavningen JOS för JUICE för det var ändå så många som inte klarade av att stava det rätt. I mina ögon förstör detta ett samhälle. Det är inte stavningen på ordet som är problemet utan föräldrars brist på hjälp till sina barn och skolans ansvar. Ingen lär sig något av att förenkla det.
När jag övar på min fiol kan jag inte börja med att hoppa över saker som är svåra. Jag måste bara öva på dem lite till. Så länge att jag klarar det. Min hjärna hade försoffats om jag sänkt ribban varje gång jag inte kan någonting.
